Senaste inläggen
Många människor i Sverige tvingas ta emot kränkande telefonsamtal, skrämmande sms eller mejl med obehagligt innehåll. Det kan också handla om att bilrutan krossas eller rena våldshandlingar. Beteendet har kommit att kallas för stalkning.
Ofta handlar det om en kvinna som utsätts av en man som hon tidigare haft en relation till. Att utsättas för stalkning en längre tid leder till psykiskt lidande och påverkar hela livssituationen. Det är därför av stor vikt med ett brottsförebyggande arbete, skydd till utsatta och att förövaren kan stoppas och dömas till ett straff som motsvarar brottets allvar.
En åtgärd som polis och åklagare kan använda är besöksförbud. Ett besöksförbud innebär att en person inte får kontakta eller förfölja den person som förbudet avser att skydda. Besöksförbudet har dock inte fått den verkan som avsågs. Besöksförbuden överträds och i många fall anmäls inte en överträdelse till polis. Detta har medfört ökad otrygghet för utsatta personer och bidragit till att minska förtroendet för rättsväsendet.
Därför föreslår Alliansregeringen nu i dagarna genom ny lagstiftning att vissa former av förbud ska vara möjliga att övervaka med en elektronisk fotboja. När den övervakade går in i ett förbudsområde, går ett larm till polisen som därmed kan ingripa. Sverige blir därmed ett av de första länderna i Europa att använda elektronisk övervakning i förebyggande syfte kopplat till vissa besöksförbud.
Alliansregeringen föreslår även ett helt nytt brott, olaga förföljelse. Att förfölja någon genom upprepade brott som misshandel, olaga hot och skadegörelse innebär ofta en särskild kränkning. Allvaret i sådan brottslighet återspeglas inte alltid i dagens straff. Med det nya brottet vill regeringen höja straffnivån. Straffet för olaga förföljelse ska vara fängelse i högst fyra år.
Personer utsatta för stalkning kommer med regeringens förslag få ett förbättrat skydd. Polisen ges bättre möjligheter att förhindra ny brottslighet. Vi är också övertygade om att förslagen får en brottsavhållande effekt eftersom upptäcktsrisken ökar. Att skapa ett tryggare samhälle kräver mer än fler poliser. Den nya lagstiftning som nu kommer på plats är en av pusselbitarna i arbetet för att fler människor skall kunna känna en större trygghet i sitt vardagliga liv.
Förslag om att slå samman partier kommer med jämna mellanrum. Att slå ihop C och FP har det gjorts ett försök med, 1973. Det förekom då ett möte i Uppsala där frågan restes. I Centerpartiet gick det till en röstning om denna sammanslagning, men svaret blev nej och därmed föll frågan.
Vid den tidpunkten hade flera av de frågor som sen kom att skilja partierna åt inte blivit aktuella, som om kärnkraft, Nato-medlemskap och EU-frågor som EMU. Ganska lite skilde de två partierna åt politiskt på den tiden. Men de hade olika partikulturer och ganska olika väljargrupper.
De som röstade på det då 25 procent stora C var låg- och medelutbildade väljare på främst landsbygden, mindre tätorter och småstäder. FP-väljarna var främst välutbildade boendes i medelstora och större städer. De utgjorde cirka tio procent av väljarkåren.
Tillsammans hade de två så kallade mittenpartierna 35 procent av väljarnas stöd och utgjorde alternativet till de regerande Socialdemokraterna. De kallades då för styrkebältet i svensk politik. Om det var på skämt eller allvar kan man diskutera.
Numera skulle det vara på skämt, med tanke på de två partiernas tilltagande marginalisering. De har tappat två tredjedelar av sitt väljarstöd sedan 70-talets mitt. Mittens rike har krympt.
Det är 23 år sedan Centerns väljarstöd var över tio procent. Och lika länge sedan var det som FP hade över tio procent, om man räknar bort valet 2002. Visserligen sitter de två partierna i regeringsställning sedan fyra år. Men i regeringen är Moderaterna totalt dominerande.
En faktor som inte fanns 1973, men som finns nu och gör frågan om sammanslagning aktuell är att partierna närmar sig riksdagens spärr på fyra procent. Som ett sammanslaget parti skulle de vara säkrare på att vara kvar i riksdagen.
Men det är osäkert om väljarna följer med sitt gamla parti, C eller FP, till en ny partibildning. Att de skulle göra det var troligare 1973, när partiidentfikation, partimedlemskap och annat var större än nu.
Både C och FP har de senaste tio åren gått åt höger. Det gör att de ligger nära varandra, på en position mer till höger än 1973.
Frågor som de om kärnkraft, Nato, EMU och annat går säkert att lösa för partierna.
Några av dem kanske genom folkomröstningar.
Enligt en undersökning som läkemedelsföretaget Actelion nyligen låtit göra, anser nästan alla i Dalarnas län (97 procent) att alla människor i Sverige ska ha rätt till samma vård. Lika många tycker att det är fel att vägra en patient livsviktig behandling med motiveringen att den kostar för mycket.
Men samtidigt är bilden av verkligheten en annan. Bara 13 procent i Dalarnas län tror att alla patienter verkligen får lika bra vård idag och 63 procent oroar sig för att kostnader ska komma att påverka deras tillgång till vård i framtiden. Lika många säger sig vara villiga att betala högre skatt om det säkerställer en högre vårdkvalitet.
Om man drabbas av en ovanlig sjukdom som kräver behandling med särläkemedel är denna oro för att få rätt sjukvård synnerligen befogad. Investeringskostnaden för att få fram nya läkemedel är nämligen hög och patienterna som har behov av läkemedlet är få.. Om staten inte tar ett övergripande ansvar i denna situation, så hamnar enskilda sjukvårdshuvudmän lätt i orimliga prioriteringar när de måste väga nyttan av att ge få patienter det stöd som de förtjänar ställt mot andra nödvändiga åtgärder för fler i sjukvården.
Denna risk förstärks av den okunskap som inte sällan finns om särläkemedel bland landets ledande landstingspolitiker. Endast 10 % av dessa uppger att de känner till definitionen av ett särläkemedel och ¾ av våra 21 landsting saknar en policy för särläkemedel.
Så många som 1/3 av ledande landstingspolitiker anser att det är fel att kostnader för särläkemedel skall belasta det enskilda sjukhuset eller landstinget. 2/3 av ledande landstingspolitiker tycker till och med anser att en sådan policy är onödig.
Genom att inrätta nationella medicinska centra för sällsynta diagnoser, kan man en framkomlig väg för att komma till rätta med okunskap och felbehandlingar som lätt kan förekomma i vården för dessa patienter. Med nationella centra blir det också säkrare och enklare att bedöma vilka nya, dyra läkemedel som ska ordineras. blir tryggare patienter, bättre arbetsmiljö för personalen samt en kostnadseffektiv och mer rättvis vård.
En 22-årig, vit man har gripits för dådet. Men polisen tror att det var mer än en attentatsman.
Den gripna attentatsmannen har uppvisat psykisk instabilitet. Han har bland annat uttryckt djup misstro mot myndigheter. Trots sin historik har han kunnat införskaffa vapen.
Dådet tros ha politiska förtecken. Giffords politiska kontor har tidigare utsatts för skadegörelse. Och hon har mottagit hot. Dessa saker har koppling till hennes uppslutning bakom president Barack Obamas sjukvårdsreform. Den har det varit stor kritik mot, särskilt från högerpolitiska kretsar med den så kallade tepartyrörelsen i spetsen.
Tepartyrörelsens argument, och annan kritik från höger, har de senaste åren anförts i ett hårt och uppskruvat tonläge, också i program i radio och TV. Och då är ändå ramarna för politisk åsiktsbildning breda i USA.
Det kan hända att gärningsmannen, och en eventuell medhjälpare, tagit intryck av dessa stämningar. Det kan ha sänkt trösklar för att de ska gå begå en våldshandling av detta slag.
Det är svårt att dra långtgående slutsatser av ett dåd som det här, särskilt i ett tidigt skede. De senaste 15 åren har väljarkåren i USA tudelats allt mer. Det började på 90-talet med synen på president Bill Clintons politik och person. Det fortsatte med kriget i Irak och nyligen Obamas sjukvårdsreform.
En allt högljuddare höger har skilt ut sig och bedriver hätsk propaganda för sin sak och mot meningsmotståndare. Dess anhängare tar ytterst lite del av annan information än den som stärker egna uppfattningen. De förespråkar en extrem form av liberalism. Många av de statliga inrättningar och system som är naturliga i andra västländer är de emot.
På andra sidan står en ofta välutbildad och bildad grupp med någorlunda utblick i världen. De är ofta demokrater i partiets vänsterhalva. De ser brister med det egna landets politik och system, exempelvis avsaknad av en nationell, offentligt finansierad sjukvård.
Det är i det upphetsade stämningsläget från högerströmningar som tepartyrörelsen och sjukvårdsreformens motståndare som attentatsmannen och hans eventuella medhjälpare tros ha fått sin inspiration att skrida till verket. Och i ett land där det är god tillgång på handeldvapen kan steget från hårda ord till våldshandling vara kort.
Det som hänt i USA föranleder oss även i Sverige att fundera över vårt samhälle, politiska system och debattklimat.
I USA upplevde gärningsmannen att makthavarna hjärntvättade befolkningen. Det antyder en skillnad mellan elit och folk, men även en vanföreställning om vad makthavare kan åstadkomma. Frågan blir då om för stort avstånd mellan elit och folk i olika avseenden kan bidra till att händelser som den i Arizona kan inträffa.
I USA finns det gott om vapen. Men det börjar det på att finnas i Sverige också. Om tillgänglighet till handeldvapen gör det lättare att saker som skjutningen i Arizona kan inträffa kan man fundera över.
Den andra är att Las faktiskt är en väsentligt mer flexibel lag än vad arbetsgivarorganisationerna tillåter sig att se, och att mycket färre arbetsgivare tycker att den är ett verkligt problem än vad Svenskt näringslivs ledning tycker.
När nu Svenskt näringslivs nya ordförande Kenneth Bengtsson presenterar sig (Veckans Affärer 27 okt 2010) så gör han det med ännu ett hjärnspöke. Denna gång är det strejkrätten som anses vara roten till allt ont. Med orden ”strejka är ett omodernt sätt att umgås”, menar han att vi måste ompröva den svenska strejkrätten. För det första kan han inte vara särskilt kunnig om strejker om han tror att det är umgänge det handlar om. För det andra måste ju alla som vet hur svensk arbetsmarknad fungerar fråga sig vilket problem han vill lösa.
Jämför man Sveriges strejkdagar med nästan vilket annat västland som helst har Sverige få konfliktdagar. Antalet förlorade arbetsdagar per tusen arbetstagare fluktuerar en hel del mellan olika år, men tar man ett snitt på till exempel de fyra senaste åren som hyfsat många länder har rapporterat in siffror för (2004-2007) har Sverige haft 1,9 strejkdagar per tusen arbetstagare. Motsvarande siffra för till exempel Frankrike är 115, Finland 93 och Danmark 29. Medlingsinstitutet beskriver det precis som vi: ”vid en internationell jämförelse har Sverige få konfliktdagar”. Visst finns det länder med färre dagar – till exempel Lettland och Slovakien. Utan att känna de ländernas arbetsrätt speciellt väl kan man fundera på om deras arbetsmarknader verkligen borde vara ett ideal.
Det har sagts tusen gånger, men fördelen med den svenska modellen är att den skapar lugn och ro på arbetsmarknaden genom en rimlig maktfördelning. Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet, men arbetstagarna har, genom sina fackliga organisationer, möjlighet att förhandla, och som sista åtgärd, också strejka. Något vi sällan eller aldrig gör. Men det gör inte strejkrätten mindre viktig att behålla. Det handlar om maktbalans.
Under 2009 var antalet förlorade arbetsdagar knappt 1 600 till följd av konflikter. Det är väldigt lågt och betänker man att de strejkdagarna kom från en lovlig konflikt och två vilda inser man hur viktigt ”lugn och ro på arbetsmarknaden" faktiskt är.
Om vi tar nya ordförande i Svenskt näringsliv på orden att han vill ”umgås på ett modernt sätt” kan man fråga sig vad hans modernitetsbegrepp består av. I gamla tider rådde auktoritet, envälde och fullständig avsaknad av dialog och maktbalans om det så gällde arbetsgivaren kontra arbetstagarna, mäns förtryck av kvinnor genom patriarkatet eller bristen på demokrati. Sedan dess har vi infört en del moderna fenomen som demokrati, jämställdhet och den svenska modellen. Detta är uppenbarligen en modernitetsdefinition som Svenskt näringslivs nya ordförande Kenneth Bengtsson inte delar. Antingen säger det något om honom eller om Svenskt näringsliv. Frågan är vad som är värst. Värst modernt är det i alla fall inte.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|